I Verk och dagar blandas upplevelser från en resa till det antika Grekland med fragment av en femton år gammal föreställning. Med humor och allvar gör Gunilla Heilborn ett försök att reda ut hur alla lösryckta episoder hon samlat på sig hänger samman och om det verkligen går att förstå världen bättre genom att läsa både Iliaden och Odyssén. Verk och dagar består av två delar. I den ena möts vi av storslagna tablåer med namn som "En plats som är hemsk på vintern, hård på sommaren, aldrig trevlig" och "Den Rosenfingrade gryningen". Genom dimma, dis och musik rör sig två dansare; låt oss kalla dem Skumögda Sophie och Mångordiga Ludvig. Med flyktig lätthet strosar de över scenen och ställer frågor till sig själva och till publiken. Blir du lätt sjösjuk? Skulle du beskriva mig som en typisk renässansperson? Att jag har många strängar på min lyra? Vet du hur det känns att driva runt i ett skepp som frusit fast i isen? I den andra delen navigerar Heilborn själv genom tidigare verk på sin jakt efter en början. Med avstamp i de antika diktarnas berättelser, en nyligen gjord Greklandsresa och hennes tidigare produktion This is not a love story från 2011, försöker hon se om det går att länka en händelse till en annan eller om det kanske är bristen på logik som präglar allt vi gör. Hon upprättar listor över skepp som seglat över haven och över det som har gjorts eller borde ha gjorts. Verkets essens är dess kaotiska struktur, men ett antal saker återkommer i de två delarna; resandet och vad vi minns av det vi har varit med om. Liksom frågan om det går att veta vad som ska göras på vilka dagar och varför. Rummet, ljuset, och musiken har en stor roll i föreställningen och görs av Heilborns mångåriga medarbetare Katarina Wiklund, Minna Tiikkainen, Mårten Nilsson och Kim Hiorthøy