Pianisten Peter Jablonski, återkommande gäst hos oss på Palladium, har varit verksam på de stora internationella scenerna i drygt trettio år. I denna konsert spelar han välbekant såväl som nyupptäckt pianomusik: Bachs eleganta Engelsk svit nr 6 och Mozartkollegan Martínez’ Pianosonat nr 3, vi får uppleva älvdans, västanvindar och fyrverkerier hämtade ur den tonmålande Debussys Preludieböcker, det blir svensk premiär för André Tchaikowskys Pianosonat som skrevs redan 1958 och konserten avslutas med en kraftfull pianotranskription signerad Ronald Stevenson, okänd för många men i pianovärlden ansedd som en av de viktigaste 1900-talstonsättarna för instrumentet.

Peter Jablonski är känd för sin naturliga och lediga spelstil i kombination med en stor repertoarkännedom. Under sin karriär har Jablonski framträtt på internationella scener med fler än 150 orkestrar, gett över 2 000 konserter och genomfört 30 turnéer i Japan.

Han har samarbetat och spelat in med världens främsta orkestrar, som Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Royal Philharmonic Orchestra och Kungliga Filharmonikerna. Han har framträtt på några av världens mest prestigefyllda scener, som Barbican i London, Musikverein i Wien och Concertgebouw i Amsterdam. Jablonski har fått en rad verk komponerade för sig, bland annat polacken Wojciech Kilars pianokonsert (1997) som resulterade i en ”Orpheus Award” vid uruppförande under Warszawas Höstfestival.

Jablonski fick redan som 17-åring skivkontrakt och hans omfattande diskografi har bland annat renderat i utmärkelser som Edison-priset och Gramophone Classical Music Award. 2019 startade Peter, tillsammans med Anastasia Belina, Blekinge International Piano Festival, som årligen presenterar pianister i världsklass och världspremiärer av dagens kompositörer. Festivalen vill också lyfta fram nyskriven musik med fokus på kvinnliga kompositörer och unga pianister.

I oktober 2024 släppte Peter Jablonski ett nytt album med pianoverk av Ronald Stevenson, och hans kommande inspelningar inkluderar samtliga pianokonserter av Melcher Melchers samt André Tchaikowskys två pianokonserter, med utgivning hösten 2025.

PROGRAM

Marianne Martínez (1744 – 1812)
Pianosonat nr 3 A-dur (ca 1769)
I. Allegro
II. Adagio
III. Tempo di Menuetto

André Tchaikowsky (1935 – 1982)
Pianosonat (Sverigepremiär)
I. Non troppo presto
II. Largo
III. Piano e veloce

Johann Sebastian Bach (1685 – 1750)
Engelsk svit nr 6 d-moll BWV 811
I. Prelude
II. Allemande
III. Courante
IV. Sarabande
V. Double
VI. Gavotte I och II
VII. Gigue

PAUS

Claude Debussy (1862 – 1918)
Fem preludier ur Preludiebok 1 och 2:
Ce qu’a vu le vent d’Ouest
La Cathédrale engloutie
Les fées sont d’exquises danseuses
Canope
Feux d’artifice

Ronald Stevenson (1928 – 2015) / Ignaz Paderewski (1860 – 1942)
Manru Suite
I. Introduction and Gypsy March
II. Gypsy Song
III. Lullaby
IV. Cracovienne

OM PROGRAMMET

Österrikiska Marianne Martínez var sångerska, pianist och kompositör av spansk härkomst. Hennes multibegåvning upptäcktes redan när hon var liten flicka av librettisten och hovpoeten Pietro Metastasio som bodde i samma hus som familjen i Wien. Han såg till att barnen Martínez fick en god och grundlig utbildning, och åt sina musikervänner, bland andra den ännu okände Joseph Haydn, överlät han Mariannes musikaliska skolning. Hon uppträdde sedan regelbundet vid hovet i Wien och blev mycket uppskattad i musiklivet, inte minst av Mozart som gärna spelade fyrhändigt med henne.
1783 valdes Martínez som första kvinna in i den filharmoniska akademin i Bologna 1783, där storheter som Corelli, Meyerbeer och Paganini var medlemmar, men längre än så kunde hon formellt inte komma. Trots att hon var erkänd och aktad som musiker och tonsättare var hon som kvinna utestängd från professionell yrkesutövning.
Martínez musik har sedan 1990-talet återupptäckts och börjat publiceras, bland annat de tre pianosonaterna av vilka vi får höra nr 3 idag, sannolikt komponerad runt 1765.

André Tchaikowsky föddes som Andrzej Krauthammer av judiska föräldrar i Warszawa och lärde sig spela piano redan som 4-åring. Han räddades ur gettot av sin mormor som gömde honom, bytte ut hans ursprungliga efternamn mot Czajkowsk (senare Tchaikowsky) för att verkligen lura nazisterna och efter krigsslutet såg hon till att han kom till Paris. Efter studier vid konservatoriet där och Musikakademin i Warszawa vann Tchaikowsky tredje pris i Queen Elizabeth-tävlingen i Bryssel, vilket blev startskottet för hans internationella karriär 1956. Han dog 1982 i Oxford, endast 46 år gammal.
Tchaikowskys briljanta pianospel hade gjort honom känd på världens konsertarenor, men blev i stort sett ihågkommen av en annan, tämligen makaber anledning: han testamenterade sin skalle till Royal Shakespeare Company. Han ville spela Yorick och i den rollen dök hans kranium upp 2008 i en kritikerrosad Hamletproduktion med David Tennant i huvudrollen. (Det ska ändå tilläggas att Tchaikowsky donerade resten av sin kropp till forskning och organdonation.)
Om pianosonaten från 1958 har kusinen Charles Fortier berättat att Tchaikowsky började komponera den under en gemensam semesterresa i Spanien. På hotellet fanns ett piano som Tchaikowsky gärna satt och spelade på, och så länge han spelade sådant som folk kände igen, stannade de upp och lyssnade, men övergick han till sin egen musik begrep de sig inte på den och lämnade rummet. När det året efter blev dags för Tchaikowsky att uruppföra pianosonaten i Chicago året därpå tillskrev han den en påhittad kompositör som han kallade Uyu Dal. Mottagandet blev ljummet, för att inte säga kallt, och Tchaikowsky spelade aldrig sonaten offentligt igen.

Johann Sebastian Bachs sex Engelska sviter för klaverinstrument skrevs omkring 1715–20. Titeln (som inte är Bachs egen) är lite missvisande, för stilen är mer fransk än engelsk, men en av Bachs söner antecknade ”till de engelska” på ett av manuskripten, och kanske var de tänkta för någon engelsman (eller flera) av rang. Eller också var Bach inspirerad av några cembalosviter av en fransos bosatt i London, som han skrivit av och använt som förlaga till preludiet i den första engelska sviten.
I vilket fall, en traditionell barocksvit bygger på en rad danser som man dansade vid det franska hovet, ofta med ett inledande Preludium som i Svit nr 6 är genomarbetat och längst av alla satserna. Danssatserna Allemande och Courante föregår den sedvanliga och höviska Sarabanden, som får en variation (Double). Gavotte I avlöses av Gavotte II (där man kan tycka sig höra en säckpipas liggande bordunton!) varpå Gavotte I återkommer. En ovanligt schvungig Gigue avslutar sviten.

Claude Debussy hade planerat bli pianist men under studietiden vid Pariskonservatoriet blev det komponerandet som tog överhand. Med sitt franska tonspråk och tänjandet av harmonikens och formens gränser fick han stor betydelse för senare generationer tonsättare. Ur Debussys rika pianolitteratur får vi ikväll höra utdrag ur de två preludieböckerna från 1910 och 1913:
Ce qua vu le vent d’Ouest är ett stormigt och virtuost preludium som skildrar västanvinden som rasar över landskapet medan La Cathédrale engloutie målar bilden av en katedral som sjunkit till havets botten, medan dess klockor fortfarande hörs djupt där nere under vågorna.
Les fées sont d’exquises danseuses handlar om livfull och graciös älvdans. Canope är ett mycket stilla, reflekterande preludium, som kanske vill få oss att reflektera över livets flyktighet. Feux d’artifice (Fyrverkerier) som avslutar hela preludiesamlingen skildrar ett storslaget fyrverkeri, kanske som ett inslag i en stor fest i det fria, och när kanonaderna avklingar hörs avlägsna fragment av Marseljäsen.

Skotske pianisten och tonsättaren Ronald Stevenson, okänd för många utanför brittiska öarna, anses av många pianister som en av 1900-talets viktigaste kompositörer av pianomusik. Stevenson är också den som återupplivade traditionen efter Busoni och Grainger att transkribera orkesterverk till piano, och ungefär en fjärdedel av hans produktion består av lysande och kreativa pianotranskriberingar.

Hösten 2024 släppte Peter Jablonski sitt album där han porträtterar Ronald Stevenson, bland annat med dennes Svit för piano som bygger på material från Ignaz Paderewskis opera Manru. Själva operan handlar om den (olyckliga) kärlekshistorien mellan en polsk kvinna, Ulana och en romsk man, Manru. Pianosviten är gjuten i fyra kompakta satser: Introduktion och Gypsy March, en själfull Gypsy Song, en lyrisk Lullaby och en häftig Cracovienne (Krakowiak, en polsk nationdans).

Verkskommentarer av Gerd Román Hall.